Läser igenom gamla blogginlägg från början av förra året, det är konstigt hur skrivandet kan fungera som terapi. Skrev många, känslosamma inlägg i min gamla blogg som när jag ser tillbaka innehöll så mycket känslor och olkarhet. Vid den tiden hade jag tappat bort en del av mig själv och försökte febrilt hitta tillbaka till den person jag brukade vara.

Såhär ett år senare vet jag att den person jag letade efter då inte fanns kvar, utan det handlade om att bygga upp mig själv på nytt och det tog sin tid att komma tillbaka, bli starkare och hundra resor visare. Idag är jag på ett sätt glad över den tiden, inte över hur jag mådde, men hur det påverkade mig och fick mig att växa som människa. Ibland behövs det motgångar för att uppskatta det man har och gör en lycklig. Avslutningsvis kan jag säga att jag idag är lycklig och nöjd över hur allting ser ut just nu.